We have 2 guests and no members online
sovaldi sale sans-serif;">Det är skillnad på att vara duglig inom sig eller utom sig. Känslan av dugligheter utom sig är inte riktigt lika värdefullt för mig, sick i mitt mående som dugligheter inom mig. En klok man sa till mig en gång att kan du inte vara bra på att vara bra, så är det så enkelt att vara bra på att vara dåligt. Där till har jag lagt till ett innehåll i de raderna. Kan jag inte vara bra på att vara bra så kan jag vara bra på att vara dålig. Kan till och med vara så att jag i dåligheten får mera uppmärksamhet av många, än om jag är bra på att vara bra. Då kan det till och med vara så att jag inte får uppmärksamhet alls. Den som är bra på att vara dålig, ser till att få den uppmärksamhet som han eller hon behöver.
Har jag duglighet inom mig, så har jag inte heller så stort behov av att vara duglig utom mig. Då behöver jag inte så mycket bekräftelse av min omgivning. Det hål som många pratar om, fyller jag själv på med härligheter och tacksamheter av att vara den jag är. Insiderdugligheter ger mig även tryggheter i att oavsett situationer så löser vi det då. Jag behöver inte heller vara stark och lösa allt själv, utan har lättare att be om hjälp i de situationer som jag är mindre bra på. Ligger i stället känslan i utom - dugligheter så är det svårare att be om hjälp, viktigare att visa min omgivning att jag är duktig och kan själv.
Jag tror att när vi får balans emellan de båda inom och utom duglighets känslor, så är vi i harmoni med livet. Tänkt så härligt att tillåta sig att inte vara bäst på allt. Att våga lyfta fram andras tillgångar, våga se storheter i andra människor. Det är när vi låter andra människor vara stora som vi själv är stora. Ingen blir bättre av att någon är sämre. Utan när vi låter andra vara de storheter som de är, så ger vi oss själva en chans att vara de storheter som vi själva är. Jag duger, är så simpla ord som ibland är så svåra att hitta till. Självkänsla och självförtroende är viktiga känslor och uppfattningar. Men själv tror jag att om självkänslan saknas så är självförtroendet en sköld som kan svaja rätt bra om det skulle blåsa lite. Tror vi behöver båda och när det är balans emellan dessa båda känslor så är självinsikten i oss ett verktyg som går att använda positiv.