We have 2 guests and no members online
Tillsammans med Sina egna illustrationer pratar Carina utifrån sin egen erfarenhet om
Carina är en fantastisk föreläsare och berättar på ett mycket intressant sätt om sina svårigheter och hur hon har lyckats så bra i livet. Hennes föreläsning ger publiken insikt i både svårigheter och styrkor hos kvinnor med ADHD. Att vara mamma med ADHD, som har flera barn med olika funktionsnedsättningar är en del som hon ger insikt om till åhörarna. Utvärderingar från de föreläsningar vi haft har fått mycket bra omdömen. Jag rekommenderar henne varmt till att fortsätta och sprida kunskaper om hur det är att vara kvinna med ADHD.
Annika Bengtner/familjestödsenheten
Kompetensutveckling inom området NPF. Där tillgångarna är just tillgångar.
Carina Ikonen Nilsson är Författare till boken:
"Jag föredrar att kalla mig impulsiv."
Har haft en dag i återblickar, blir förundrad över hur mycket som hänt under några år. Allt beror på att jag låter mig vara mig. Innan jag fick diagnos gjorde jag allt, för att dölja allt som var med mig jag. Gjorde allt för att inte visa eller låta någon förstå att jag hade fullt upp med att låtsas vara klok. Alla mina ansträngningar gjorde ju att jag just blev mindre klok än jag egentligen var. Jag la ju då krafter på fel saker.
Återblicken ger mig styrka, kraft och visdom. Tänk att jag gjorde det! Jag skrev en bok som fortfarande Människor köper, den har till och med blivit Talbok så att även dyslektiker kan läsa min bok.
Jag har varit ute och föreläst en del sen min bok blev verklighet. Tänk det är något som jag för några år sedan, inte trodde att jag någonsin skulle våga. Trodde inte jag skulle kunna hålla tråden och vara så pass fokuserad så att människor orkar lyssna. Idag när jag ser tillbaka så känner jag så mycket tacksamhet. Tacksamhet över hur saker har fallit på plats, hur brickorna på något sätt blir lagda i det mönster som det egentligen är meningen att de skulle ligga.
Det är en sådan härlig känsla när någon kommer fram efter en föreläsning kommer fram och berättar förtroligheter för mig. Stunderna är magiskt vackra. Det bor så mycket tacksamhet inom mig så hälften hade varit nog. Samtidigt är det helt underbart att få bo i tacksamhet. Att vila i känslor som är mjuka och vackra. Just sådana mjukheter och vackerheter som föds i tacksamheter, är något jag önskar att alla människor får uppleva. Samtidigt som jag idag vet att jag nog inte varit ensam om att inte fått uppleva det innan tiden nu.
idag har förmiddagen gått åt till att förbereda, Den 9 februari kommer jag att prata om tillgångar i Borås. Har suttit och spånat om hur jag ska lägga upp det. Nu tänker jag att jag har grunden klar. Tillgångar är det vi måste vara i.
Det ska bli spännande och roligt att åka dit igen. För två år sedan var jag där under psykiatrins dag tror jag det var. Denna gång är det chefer som ska lyssna, efter mig kommer Pelle Sandstrak kommer därefter att ta över.
Känns skönt att jag förberett det jag kan och att jag är ute i god tid. Nu gäller det bara att låta det vara som det är. Så jag inte hamnar i att förbättra och förbättra i absurdum är ju lite jag i ett nötskal. Men jag ska hålla mig i kragen som jag inte har och låta tankarna vila i några dagar.
Känns mest bra att jag är ute i god tid det är ju en ovanlig förekommande bra vana som jag håller på att skaffa mig. Redan klockan nio ska jag börja prata i Borås den 9 feb. Funderar på boende så jag slipper gå upp mitt i natten. Det är något som jag ska tänka på en dag eller två.
Lev idag just nu
Tänker att jag ska fortsätta på ämnet självkänsla. Det är ju en av de viktigaste ingredienserna, till att våga göra val i livet. Utan tron på sig själv, sitt eget värde. Så tar jag inte för mig av livets smörgåsbord. Då ställer jag mig hellre sist i kön och tar det som blir över. Då när alla andra tagit till sig av det de anser sig vara värda. Självkänsla är så mycket, visar sig i så många olika former i livet. Jag är en ständig tränare på just det där, med att få den grundmur i att ärligt känna att jag duger. Ibland när jag är där ute och hela livet svajar, så svajar det mindre idag. Idag när jag mera jobbat med min känsla, mitt egna värde, i mig. Då kommer jag på i svajandet stund, att ta tag i det som kan tas tag i.
Den största hjälpen i mitt arbete är en liten vacker bok som jag varje dag skriver i. Skriver om sånt som har varit mindre bra, bra och vad som påverkade mig mest under dagen. Tacksamheter, sådant som jag känner har varit betydelse för dagen. Även Små påminnelser som jag bör ta med mig under morgondagen. Under ganska många år har jag hållit på. Jag har många böcker att läsa igenom, om jag nu skulle läsa dom. Men det gör jag inte. De bor där i min kunskapshylla, där alla böcker från alla olika kurser och utbildningar jag gått bor. Där får de stå och suga in alla andra kunskaper från de andra böckerna om terapier och psykologiska termer. Mina samlade dagböcker lyfter fram kunskaper ur de andra böckerna, de andra böckerna fyller mina dagböcker med sin kunskap.
Det är viktigt med Självkänsla!
Särkilt viktigt är det för alla dessa barn, som växer upp som har mina och liknande bokstäver inom sina tillgångar. Men sanningen är den, att den självkänsla som är så viktig, är ibland bara små gruskorn, ibland bara partiklar, till och med endast stoft till grus. Barn som växer upp i stunder där de hela tiden måste vara sina egna försvarare, som hela tiden kämpar med att inte tro på det som omgivningen säger till dom. Har ett lidande, från det dom har en egen uppfattning om att de är, sina egna. De kämpar och slåss för att få behålla den lilla, lilla uppfattningen om sig själva, att de i alla fall är lite bra. Just det där sista gör så ont i mig. Kanske därför som jag känner att ämnet är så himla viktigt. Jag vill inte att andra människor ska växa upp och ha uppfattningar om endast värdelösheter inom sig. Barn som sedan ska bli vuxna ansvarstagande. Vuxna utan självkänsla blir ett själsligt lidande.
Det är i våra tillgångar vi växer som individer och människor! Men tyvärr så blir många av oss mera bekräftade i våra o-styrkor och o-tillgångar. Då är det svårt att få den så viktiga självkänslan att få ett fäste. Att låta självkänslan bli den grundmur, som ger tryggheter.
Berätta för barnen vad du vill att de ska göra, se deras små trippanden som trippande och se deras försök att göra rätt. När det blir fel, så ville dom inte, göra fel. Men det du förklarade var egentligen så otydligt och svårt, att förstå. Det var därför det blev fel. Säg till barn vad du vill att dom ska göra. Berättar du för barn vad dom inte ska göra, så säger inte det nått om vad du vill att de egentligen ska göra.
Vi Kan hjälpa till att bygga självkänsla enkelt genom att stryka ut ordet INTE, när vi vägleder barnen in i Vuxenlivet.
Det är de här små liven som sedan skall växa upp i dugligheter känna att de på riktigt duger precis så som de är! Sånt är viktigt!